Avkrävd en förklaring till sitt agerande att med en Femen-kupp störa Reinfeldts tal i Almedalen tidigare i sommar försvarade miljöpartiets före detta riksdagskandidat Jenny Wennhammar sitt agerande med att aktivismen är en viktig del i det demokratiska samhället. Femen-kuppen hade till syfte att belysa kalkexploateringen i Ojnareskogen. I efterhand kan konstateras att kuppen gjorde intet för sitt syfte, gav upphov till massiv kritik mot dess deltagare och kostade Wennhammar hennes plats på miljöpartiets riksdagslista för nordvästra Skåne. Frågan som dröjer sig kvar är ändå; finns det en plats i det demokratiska samhället för dylika tilltag?

Om man bortser från Wennhammars bakgrund, beslutsstrukturen i det svenska samhället och vårt politiska klimat är principen bakom Femen-kuppen i Almedalen densamma som andra aktivismtilltag världen över. De konventionella ramarna för politisk påverkan överskrids för ett högre syfte enligt aktivisterna.Det är lätt att avfärda alla aktivismtilltag som onödiga och respektlösa mot överenskommen ordning men samtidigt som etablissemanget förfärar sig över Wennhammars tilltag befinner sig svenska ombord på A ship to Gaza för att agera mänskliga sköldar. Även det ett okonventionellt inlägg i den politiska diskussionen på plats. Även det ett aktivismtilltag. Och det finns fler exempel; studenterna på Himmelska fridens torg 1989 och motståndsrörelsen under andra världskriget till exempel.

Ytterst få skulle påstå att studenterna 1989 i Kina gjorde någonting fel, eller kasta samma skugga av skuld på motståndsrörelsen under andra världskriget. De kritiska rösterna mot A ship to Gaza är också svaga. Innebär då detta att Wennhammar har rätt – att det finns en plats för aktivismen i det demokratiska Sverige? Nej, det har hon inte. Och det finns ingen sådan plats på det sätt hon menar. Den stora och väsentliga skillnaden mellan okritiserade och kritiserade aktivismtilltag är nämligen förhållandena i de länder de utövas i.

Studentupproret 1989 och motståndsrörelsen under andra världskriget genomfördes i samhällen som inte respekterade grundläggande mänskliga rättigheter eller demokrati. Sverige är en demokratisk stat som värnar mänskliga rättigheter. Det finns ett väl förankrat demokratiskt system för hur politiska beslut skall fattas och under de förutsättningarna respekterar man dem. Framför allt när man är riksdagskandidat. Så nej, det finns inte alltid en plats för aktivismen. Och är man riksdagskandidat i ett demokratiskt fungerande land så finns det absolut inte det. Man kan inte både vilja företräda etablissemanget samtidigt som man spottar på det.

Via: helagotland.se

Short link: Copy - http://whoel.se/~zmMse$5IU