Pussy Riot stormar in i Kristus Frälsares katedral i Moskva i februari 2012. De grips och en av anledningarna är att deras framträdande anses vara blasfemiskt. Två av de tre medlemmarna i punkkollektivet döms till två års fängelse.

Protesterna haglar över hela världen. Alla verkar alla eniga om att det är helt okej att rusa maskförsedda in i en kyrka och spela punkmusik. Kändisarna står på rad för att protestera mot att åtalet strider mot yttrandefriheten. Här finns Paul McCartney, Elton John, Madonna, The Knife, First Aid Kit och Lykke Li som i samarbete med Amnesty skriver: ”Medan vi förstår det känsliga i att protestera på en plats för helgondyrkan, så ber vi de ryska myndigheterna att se över de hårda domarna”.

I slutet av juni tar sig tre kvinnor från den feministiska organisationen Femen in i Stockholms moské. Barbröstade ropar de ut budskapet ”Nej till sharia! Nej till förtryck! Fria kvinnor!” Trion grips av polis misstänkta för förargelseväckande beteende. I mitten av augusti blev det klart att det blir åtal, men dom har ännu inte fallit. Femens mål är att uppmärksamma bristande jämställdhet och under fotbolls-EM 2012 protesterade de mot sexhandeln.

Visst finns det en del i Sverige som försvarat Femens rätt att kritisera religion. Men islamofobi-anklagelserna är vanligare. Absolut vanligast är den totala tystnaden. Nu reser sig inte några kändisar för att protestera mot att åtalet strider mot yttrandefriheten.

Själv förstår jag inte riktigt skillnaden. Är en kyrka okej att göra förargelseväckande aktioner i? Men inte moskén? Eller synagogan?

Är maskerade kvinnor som spelar skränig punkmusik okej medan barbröstade kvinnor som protesterar mot bristande jämställdhet persona non grata? Är det okej att bli upprörd för att Pussy Riot befinner sig i Ryssland som knappast utmärker sig för en blomstrande demokrati? Borde det inte vara lättare att protestera i Sverige som så länge varit en demokrati och där religionen inte alls spelar samma roll som till exempel i Ryssland?

Det mest paradoxala är att en av Femen-kvinnorna i den svenska aktionen är Aliaa Elmahdy, den världsberömda kvinnorättskämpen och internetaktivisten som 2011 publicerade ett nakenfotografi av sig själv i sin blogg. Hennes budskap var att hon som kvinna var stolt över sig själv och sin kropp. Elmahdys familj tog avstånd från henne och på bloggen kom dödshoten. 2012 beviljades hon asyl i Sverige.

Då var det många som ställde sig på hennes sida. Nu är det däremot total tystnad som råder.

Den 9 november klockan 21 sänder Kunskapskanalen dokumentären ”Aliaa the naked revolutionary”. Några kanske blir tillräckligt upprörda och inser att det går alldeles utmärkt att försvara både Pussy Riot i Ryssland och Femen i Sverige.

Även om några religiösa blir upprörda över punk och bara bröst.

Harry Amster är reporter på SvD Kultur. harry.amster@svd.se

Via: svd.se

Short link: Copy - http://whoel.se/~q3vWF$46U