• Kyiv, Ukraina. Sergei Chuzavkov

• Rio de Janeiro,Brasilien. Silvia Izquierdo

• Paris, Frankrike. Christophe Ena

• Moskva, Ryssland. Sergey Ponomarev

• Bryssel, Belgien. Yves Logghe

• Davos, Schweiz. Anja Niedringhaus

• Rom, Italien. Pier Paolo Cito

Varför protestera naken? Nana Håkansson om feminism in på bara skinneten - en rörelse som sprider sig över världen.

”Life in plastic is not fantastic”, står det med svarta versaler på Femen-aktivistens bara bringa och i hennes högra hand håller hon en brinnande korsfäst barbiedocka.

Det var den bilden från invigningen av ”Barbie Dreamhouse” i Berlin – den gigantiska versionen av hemmet för plastleksaken som sedan 1959 har symboliserat sexismen och objektifieringen av kvinnokroppen i dess renaste form– som kablades ut i media världen över förra veckan.

Det ukrainska radikalfeministiska nätverket Femen startades 2008 som en motreaktion på europeisk människohandel med kvinnor. De kallar sig sextremister och beskriver sig som ”de nya amazonerna som med sitt intellekt, kön och smidighet är kapabla att underminera den patriarkala världens grunder, skapa oordning och panik…” Deras krigsredskap består av deras egna, enligt gruppen, heta bröst.

Femen har flera europeiska undergrenar och supportrar från hela världen som lägger upp bilder på sig själva på nätverkets Facebooksida. Slagorden över de nakna brösten får ytterligare en dimension då det sociala nätverket i enlighet med sina etikettsregler tuschar bort bröstvårtorna på varenda bild.

Femen går närmast att beskriva som en naken version av det ryska konstnärskollektivet Pussy Riot. Måltavlorna för de skamlösa aktionerna är de samma: diktatur, kyrka och sexindustri.

Till talkörer som skanderade ”diktator” fick Rysslands president Vladimir Putin bokstavligen ett par Femen-bröst upptrycka i ansiktet när han besökte en industrimässa i Hannover i april.

”Man måste straffa dem hårt”, skrev den ryska presidentstaben i ett officiellt meddelande och det var precis vad som hände med den tunisiska Femen-aktivist som mottog dödshot efter att ha poserat naken med ”min kropp tillhör mig och är inte källan till någon annans heder” skrivet på snirklig arabiska över överkroppen. För några dagar sedan greps hon av polis efter att ha klottrat ”FEMEN” på en mur intill en kyrkogård och står nu åtalad för vad Tunisiens inrikesministerium kallar för en provocerande handling som går emot det tunisiska och muslimska samhällets moral och traditioner. Även muslimska feminister har uttryckt kritik mot nätverket och menar att Femen har ett islamofobiskt perspektiv och använder sig av rasistiska stereotyper. I uppropet ”Muslim women against Femen” lyder budskapet: ”Vi behöver inga vita icke-muslimska kvinnor som räddar oss från muslimska män”.

Kritikerna menar att Femen består av bekräftelsekåta kvinnor som motarbetar sitt eget syfte och kommenterar att de flesta av nätverkets medlemmar som fått uppmärksamhet i media är just det som männen enligt genusteorin stereotypt objektifierar: barbiedockliknande kvinnor med smala midjor och trinda barmar. Men det är också just den verkligheten som de barbröstade aktivisterna använder som sitt främsta vapen.

I grunden handlar det om klassisk feministisk teori, att kvinnan i det patriarkala samhället är underordnad mannen. Aktivisterna tar tillbaka objektifieringen av kvinnokroppen från de som står överst i könsmaktsordningen.

Politisk aktivism i form av så kallad sextivism sprider sig. I Nordamerika finns nätverket Slutist som ägnar sig åt vad de kallar slutism, slampaktvism och”slut walks”, demonstrationståg där deltagarna manifesterar sitt missnöje med att våldtäktsoffer ofta får frågor om sin klädsel. Med korta kjolar, urringningar, nakna kroppar och skyltar som ”It’s my hot body, I do what I want”, ”Rapists cause rape, clothes do not” har protesterna spridit sig från Kanada till USA, Australien, Brasilien, Europa och Sverige.

Femen och dess medsystrar kommer förmodligen varken krossa patriarket eller få flera personer att kalla sig feminister. Men de fördjupar och tar den feministiska diskussionen vidare i ett samhälle där kvinnobröst är mer provocerande än bristande press- och yttrandefrihet i Femens hemland Ukraina. Mer provocerande än en maktgalen rysk president, sharialagar och hatisk homofobi i såväl kristendomens som i islams namn.

Och för all del, mer provocerande än sexistiska leksaker för barn.

Nana Håkansson

nana@nanahakansson.se

Via: hd.se

Short link: Copy - http://whoel.se/~pkUVc$2rA