Jenny Wenhammar stod fyra på listan , men har straffat ut sig själv med en organiserad mötesstörning när Fredrik Reinfeldt talade i Almedalen. Det såg MP:s ledning och Skånedistrikt inte mellan fingrarna med. Hon ställdes till svars, och hon ville inte ens lova att låta bli att göra om sådana aktioner.

Så nu är hon struken från listan. Det hade MP goda skäl för. Den rätt mikroskopiska aktivistgruppen "Femen" har fått en del ytlig uppmärksamhet genom att uppträda avklädda på överkroppen. Men det viktiga här är deras upprepade förakt mot mötes- och gudstjänstfriheten. Förutom försöket att störa statsministerns tal i Visby gjorde gruppen tidigare i år en politiskt motiverad aktion och störde en nattvardsmässa i katolska domkyrkan i Stockholm.

Att störa eller angripa medmänniskors gudstjänst är alltid, utan undantag, en oacceptabel form för kritik eller samhällsdebatt, oavsett vilka synpunkter man kan ha på katolska kyrkan eller på vad andra religiösa riktningar anser i olika frågor. Det är på samma sätt som med politiska sammankomster. Religion är ett ämne att diskutera, gudstjänstliv är fredat. Politik ska diskuteras, möten ska inte angripas eller saboteras.

Så att MP inte vill bli hopblandade med "Femen":s fasoner är mycket förståeligt. Det kan visserligen sägas att ett kinkigare test på MP:s förhållande till antidemokratiska aktionsmetoder skulle vara att kunna dra en gräns mot lagbrott vid miljöaktioner eller mot de kriminella "djurskydds"-aktivisternas understödjare och talespersoner. (Om nu några av de senare alls finns kvar i MP. I den mån man kan urskilja sådant verkar de nu snarare vara förknippade med den yttre våldsvänstern och dess porösa gräns mot Sjöstedts V.)

Hur som helst visar den gränsdragning MP gjort på en för dem fördelaktig skillnad mot såväl det s.k. Vänsterpartiet som de s.k. Sverigedemokraterna.

Hos V är det uppenbart att partiledaren personligen starkt ogillar den politiska slagsmålsfilosofi som finns hos grupper som Revolutionära Fronten, men också har förespråkare inne i hans parti, särskilt hos ungdomsförbundare.

Han har med viss möda fått igenom enstaka uteslutningar, men det tar inte skruv som det ska. Efter dem som utesluts, eller suspenderas av ungdomsförbundet, dyker nya förespråkare för samma sak upp.

I SD är det i stället vanligt med uteslutningar. Partiledningen offrar gräsrötter och sidofigurer, och rensar ut sådana som inte är följsamma mot ledningen. Men deras förbrytelser är inte sällan att mindre skickligt eller vid otaktiskt tillfälle ha sagt det de lärt sig av partiledningen och partiets propaganda organ på nätet. Det bisarra är att medan gräsrötter slängs ut ibland så är själva partiledningen fylld av personer som skulle uteslutas om den så kallade nolltoleransen var något annat än ett sätt att blanda bort korten.

Apropå Skåne, där MP dragit en gräns, så finns ju fallet med den SD-bas i Skåne som av SD-gruppledningen i deras landsting pekades ut som spridare av nazistanstrukna, antisemitiska konspirationsteorier. Han blev ju inte utesluten. Nej, han blev befordrad, han. I Åkessons parti placerades han i SD:s centrala valberedning på riksplanet.

Sådana interiörer har de i alla fall inte hos Fridolin och Romson.

Via: ekuriren.se

Short link: Copy - http://whoel.se/~5erPW$5JI