Under Fredrik Reinfeldts tal i Almedalen försökte två Femen-aktivister storma scenen med budskapen ”Lobbyists go home” och ”Ojnare rebel”. Det senare syftade på skövlad Gotländsk skog. De skrek slagord om gruvdrift, så det var svårt att få ett helhetsgrepp. Om man ska leka PR-strateg, så hade Femen vunnit på att välja ett enkelt budskap varje gång. Under feministkonferensen Nordiskt Forum ropade de ”Min kropp, inte din” ”ingen mer våldtäkt”, vilket var tydligt och bra. Gruppens bara bröst eller penisar får mycket uppmärksamhet men kan vara distraherande för att få fram det faktiska budskapet.

Det var inte många sekunder som aktionen varade. Polis och säkerhetspolis hade en beundransvärt kort reaktionstid. Känslan av att de sannolikt hade varit uppgiften mogen om det rört sig om ett riktigt attentat gör sannolikt detta till en bra vecka att vara polis.
I den bästa av världar hade aktivisterna behandlats mindre hårdhänt, men det var uppenbart att polisen gick på instinkt. Och det är bättre att man får beklaga några blåmärken än att vi har ännu ett avlidet statsråd att sörja. Femenaktivisterna är fridsamma men det finns inget som säger att någon inte skulle låtsas tillhöra Femen för att sedan bära vapen.

Det finns två aspekter på det hela: som Fredrik Reinfeldt påpekade har det blivit vanligare att störa varandras möten, vilket varit otänkbart under tidigare Almedalsveckor.
Det förvärras också av att protestens ledare Jenny Wenhammar står på Miljöpartiets riksdagslista. Mp kan inte associeras med att störa Almedalsaktiviteter, det är illa för ett riksdagsparti. Det finns en risk för att Wenhammar ganska snart tvingas välja mellan Femen och Mp.
Även Svenskarnas Parti har ägnat sig åt att avbryta. Under en debatt med paneldeltagarna Hanif Bali och Victoria Kawesa stod de enligt de närvarande och skrek. Om partiet försöker gå igenom en normaliseringsprocess så var det här ett misslyckande.

Att få tala och mötas av respekt är mer eller mindre Almedalens existensberättigande. Blir det skrik-, protest- och hotfest som överallt annars finns knappast något syfte med sammankomsten, som lär vara rätt unik i världen just på grund av den ömsesidiga respekten.

En annan aspekt är att det enda som händer när någon gör såhär är att statsministern lakoniskt konstaterar att yttrandefrihet kan se ut på olika sätt. Femenaktivisterna kommer heller inte att bli inlåsta någonstans som man sedan slänger bort nyckeln till. Det är värt att fira, bara det. Med tanke på den magsyreframkallande säkerhetspolitiska turbulens som finns runt omkring oss i världen är det inte så lite att glädjas åt.

En annan typ av protest, som inte har stört utan underhållit är Folkmusiker mot Främlingsfientlighet, som spelat ”protestpolskor”. En av de konstigaste vanföreställningarna inom den nya nationalismen är att folkmusik skulle vara rasrent svensk. Huvuddelen av svensk folkmusik är klassisk musik från andra länder som anpassats till mer folkliga instrument.
För att parafrasera Fredrik Reinfeldt: protester kan se lite olika ut.

Via: skanskan.se

Short link: Copy - http://whoel.se/~2kUWc$5Em