Under invigningsdagen av Filmfestivalen Flimmer var regissören Kitty Green den första gästen. Hon är snart 30 år och har tidigare arbetat med dokumentära inslag för ABC i hemlandet Australien. Förra året slog hon igenom när dokumentären "Ukraine is not a brothel – the FEMEN story" visades under Venedigs filmfestival.

–  Det var en otrolig upplevelse med kaos på röda mattan och debatt i media efteråt, säger Kitty Green, som hade lovat de medverkande att antingen ska den gå upp stort i Europa – eller så får ingen se den.

Under fredagseftermiddagen visades filmen på Cnema och hon var spänd på den svenska publikens reaktioner. Under arbetets gång hade hon ett celebert bollplank.

– En kompis till mig gav Jane Campion filmen och fantastiskt nog ringde hon upp, berättar Kitty Green, som klippte dokumentären hemma, på egen hand.

– Jag har låtit kvinnorna själva berätta och inte lagt mig i så mycket.

Allt började med att Kitty Green fascinerades över ett nyhetsklipp om en aktion.

– Det verkade så konstigt att använda den metoden för att nå fram med ett feministiskt budskap. Jag blev nyfiken helt enkelt.

För att kunna göra dokumentären delade Green lägenhet med fyra FEMEN-aktivister i Kyiv under drygt ett år. Det gick inte smärtfritt förbi och upplevelsen gav starka intryck även privat.

– Jag var livrädd och belv traumatiserad när KGB tog mig under aktion i Vitryssland, till exempel. De satte mig i en cell i över tio timmar och sedan blev jag deporterad till Litauen.

I programmet presenteras filmen med citatet "Med tuttarna som vapen". Det stämmer på så vis att kvinnorna i FEMEN protesterar genom att visa sina kroppar i planerade aktioner, vilket inte alls handlar om att sälja sig. De har till och med lyckats med sitt mål att genera Rysslands president Putin. I Sverige var Aliaa Elmadhy, en av de uppmärksammade bloggerskorna under den arabiska våren, först ut 2012. Hon har nu asyl i Sverige efter dödshot och protesterade mot de allt hårdare sharialagarna. De är nu en stor, internationell och provokativ grupp som för ett naket krig mot patriarkatet i hopp om att förändra gamla strukturer i samhället.

– Gruppens slogans är till exempel "Min kropp är inte er att skämmas över" och "Fuck your morals", säger Jenny Wenhammar, som startade den svenska grenen av FEMEN på Facebook i mars 2012.

Hon kom till Norrköping för att möta filmbesökarna tillsammans med genusvetare från Linköpings universitet och Kitty Green.

I dokumentären avslöjas Viktor Syvatski som den manlige grundaren. Det är inte oproblematiskt, då hans sätt att handplocka vackra kvinnor till rörelsen står i kontrast till budskapet. I dag har starka kvinnor som Inna Shevchenko tagit över.

– Jag hade oerhört svårt att acceptera hans roll som grundare och ledare. Det gjorde mig oerhört upprörd och fick mig nästan att ge upp filmen. Men nu bor han troligen i Schweiz och har antagligen inte ens sett filmen. Kvinnorna som flydde styr själva nu, säger Kitty Green.

– Det är så talande i filmen när Syvatski skäller på kvinnorna, som har så starkt kroppsspråk under aktionerna. Då visar Kitty deras fötter och det säger så mycket om hur de bara krymper i hop då, säger Jenny Wenhammar.

Där filmen slutar börjar inte bara nästa steg för FEMEN, Ukraina hamnade också i världens blickfång. Det innebär en ny tur till Ukraina för Green.

– Efter allt som har hänt där kan jag inte låta bli att återvända. Det är så oerhört sorgligt och många saknar framtidstro just nu. De få FEMEN-kvinnor som är kvar i landet genomför inga aktioner just nu, de har fullt upp med att överleva dagen.

På så vis blev den första filmen en språngbräda till en historia som kanske blir ännu större. Men Kitty Green är glad att hon fick möjlighet att berätta om FEMEN, även om hon nu lämnar nätverket bakom sig.

– Tyvärr är det många som fastnar vid skandalerna kring de här aktionerna. Men jag vill berätta om kvinnorna bakom upproret och varför de måste hitta ständigt nya sätt att nå ut med sitt budskap.

Via: nt.se

Short link: Copy - http://whoel.se/~k9YdL$5Qi